
Maria Sibelius med sina barn Linda och Janne cirka år 1867
Johan
Christian Julius Sibelius föddes den 8 december 1865 i Tavastehus.
Hans far var den 44-årige medicine doktorn Christian Gustaf Sibelius
och modern 24-åriga Maria Charlotta Sibelius, född Borg. Fadern
arbetade som stadsläkare och som läkare vid Tavastehus skarpskyttebataljon.
Man
beslöt att kalla pojken Janne efter doktor Sibelius' bror, handelsfartygskaptenen
Johan "Janne" Sibelius. Janne blev senare van vid att
skriva sina förnamn i ordningen Johan Julius Christian. Under
sina studieår började han använda sin farbrors Johan Sibelius'
visitkort som fanns i dennes kvarlåtenskap. I dem hade farbrodern
enligt tidens mode skrivit sitt namn på franskt vis. Således känner
eftervärlden Johan Christian Julius ”Janne” Sibelius under namnet
Jean Sibelius.
Tragedin
i Jannes tidiga barndom inträffade i mitten av de stora nödåren
i juli 1868, när fadern dog i tyfus. Janne bevarade en dunkel
minnesbild av en cigarrdoftande fader som tagit pojken i sin famn
och i en bilderbok visat honom bilden av en vit svan. Saknaden
blev kvar: ”Kommer der aldrig min Pappa om jag hur många gånger
ropade: söta, söta pappa”, skrev hans faster Evelina att Janne
sagt.
Efter
doktor Sibelius död kom det fram hemska saker. Doktorn hade varit
tvungen att betala sina vänners skulder som han gått i borgen
för med cirka 13 500 euro i årets 2002 pengar räknat, och dödsboets
skulder med begravningskostnader uppgick slutligen till cirka
15 000 nuvarande euro. Dödsboet försattes i konkurs, och största
delen av lösöret blev hos borgenärerna. Maria Sibelius blev tvungen
att flytta med sina barn till sin mor, prostinnan Katarina Borg
(född Haartman), för änkepensionen räckte inte till för att upprätthålla
ett eget hem.

Katarina Borg (1812-1892), tonsättarens mormor
Den
lille Janne hade livlig fantasi. Han kröp under taffelpianot när
hans mor spelade och i sitt sinne förknippade han melodierna med
trasmattans färger. Han hittade på historier såväl om sagornas
feer som om inbillade eldsvådor i grannhusen. Släktingarna förde
Janne på konserter ända sedan han var barn, och från och med fyraårsåldern
försökte han ta ut ackord och melodier på pianot.
Somrarna
tillbringade familjen hos Jannes farmor Katarina Fredrika Sibelius
och faster Evelina Sibelius i Lovisa, där Janne kommenterade sommarkonserternas
musik högljutt från publiken. I Lovisa bodde Sibeliernas släktingar,
familjen Sucksdorff, och i de musik- och poesikvällar som dessa
anordnade satt lille Janne med. "Lovisa var för mig solen
och glädjen. Tavastehus var skolstaden, Lovisa var friheten",
berättade Sibelius senare.

Ett
exempel på Jannes livliga fantasi: illustration till den blivande
kompositörens brev till faster Evelina i december 1875.
På
hösten 1872 började Janne i Eva Savonius' svenskspråkiga förberedande
skola. Pojken väckte uppmärksamhet med sin rastlöshet, och han
hamnade ofta att skämmas under lärarinnans kateder. Under dessa
år försökte moster Julia lära Janne pianospel på ett mera systematiskt
sätt, genom att slå med en ”strumpsticka på fingrarna” efter varje
fel ton. Metoden passade inte för Janne som snart nöjde sig med
att göra improvisationer och kritisera moster Julias musikelever.
Senast
via mosterns undervisning lärde sig Janne ändå att läsa noter.
Under de följande åren spelade han efter noter stycken som intresserade
honom, både ensam och fyrhändigt med sin storasyster Linda. Linda
mindes senare att Janne även komponerade för piano och violin
”redan som ganska liten”.
Janne,
vars modersmål var svenska, förflyttades år 1874 till Lucina Hagmans
finskspråkiga förberedande skola, eftersom han måste lära sig
finska för att komma in i Tavastehus normallyceum. Tavastehus
var en för tidpunkten mycket sällsynt finsk stad: där kunde man
gå ända till studenten på finska, men inte på svenska.
Jannes
bästa skolkamrat blev Walter von Konow från Lahis gård i Sääksmäki
socken. Med hjälp av Jannes fantasi improviserade pojkarna med
sina kamrater sagospel och bildade en liten barnorkester vars
instrument bestod av bl.a. ”trianglar, munspel, lergökar och klockor”.
Janne ledde framförandena vid pianot.

"Janne"
Sibelius som ung lyceist.
År
1876 sökte Janne till och kom in i Tavastehus finskspråkiga normallyceum.
Musiken spelade ingen betydande roll i läroplanen, och Jannes
begåvning kom inte helt fram i det lilla som man sjöng på sånglektionerna.
Under de första åren var vitsordet i sång åtta.
Sibelius
ansågs vara en tankspridd elev, som i marginalerna på sina häften
hellre skrev noter än anteckningar från lektionerna. Pojken klarade
sig emellertid bra till exempel i matematik och botanik. På sin
fritid var Janne en bokmal; han samlade frimärken och växter och
strövade i naturen. I tonåren blev han även jägare. Han var också
en flitig läsare och beundrade Runeberg som diktare så mycket
att han på skaldens grav upplevde att dennes själ tog sin boning
i honom.

Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)